Devri

jentil .1

jentil .1

adj.

(1) Noble.

(1557) B 759. gentil ha bas, tr. «nobles et vilains.» ●(1580) G 211. Gentyl ha commun en un stroll, tr. «Nobles et vilains, de compagnie.»

(2) Gentil, aimable.

(c.1680) NG 317. er map gentil-ze. ●(1732) GReg 456b. Gentil, joli, mignon, tr. «gentil.» ●Vous êtes un gentil personnage, tr. «Ur pautr gentil oc'h. ur pautr gentil so ac'hanoc'h.»

(1964) BAHE 39/62. an diaoul e-unan a zo paotr jentil pa vez graet e did outañ.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...